|
|
|
|
Den nattgamla isen ligger blank över Trälhavsviken i den torra vassen hörs ändernas ivriga kakofoni, de kan inte enas om tid för avfärd mot öppet vatten. obekymrat hit och dit efter näring, de fattar aldrig när det är dags att ge sig av, de litar som vanligt på svanfamiljen som simmar lugnt, böjer sin långa halsar efter föda, samlar kraft de vet att färden blir kall och lång för alla i viken. ser doppingen förvånad släkt och vänner högt i skyn högljutt kacklande flyga mot Strömmen. Distans Tusenskönan vaknar i blomstersäng År efter år Vintern är bäst om våren Trädet Roslagsbanan Morgon Höstglöd
|
![]() Anita Sandwall © anita.sandwall@telia.com |