hennes fötter och tår är bevuxna av kattfot,
längs vader och lår klänger slåttergubben
i ljumskar och sköte gror styvmorsviol,
runt midja och höfter förenar sig snärjmåran.
Axlarna värms av ängsull
runt halsen gullkrage,
i ansiktet har sminkört, käringtand
och nysört slagit ut,
händerna är smyckade med ringblommor
i det långa håret slingrar sig brudslöjan.
Hennes inre slår sedan länge för ett löjtnantshjärta.
Men var är han i vars frusna trädgård hon övervintrat.
Han som så ömt sagt att deras kärlek
var fridlyst, som lovat henne äkta stånd.
Hon minns, men spår av hästhov
ger ingen ögontröst.
Hon förstår att han med riddarsporren
övergivit henne för jungfru Marie sänghalm.
Utan tvekan önskar tusenskönan att
han för evigt var utrotad.
Anita Sandwall©
År
efter år
Vintern
är bäst om våren
Trädet
Roslagsbanan
Morgon
Höstglöd
Anita Sandwall ©
anita.sandwall@telia.com