Från ett fönster

Jag känner inte längre igen en enda människa som passerar utanför mitt köksfönster. Inte kvinnan i blå hjälm på röd cykel med tom barnsadel och fullmatade plastkassar dinglande på styrstången, inte heller den välfriserade ynglingen med skinnportföljen som backar ut från granntomten, inte den unge mannen som valt pappaledighet och stolt drar tvillingvagnen, inte heller de frisläppta skolbarnen som kommer i högljudd flock, inte ens sotaren är den samme vart tog brevbäraren vägen förresten och i vilket hus bor den unga kvinnan med den strävhåriga taxen, hon som ser så ledsen ut bor hon i det gula tro, där han den stressade i kritstrecksrandigt rusar in i skymningen. Vart tog de vägen, dom jag trodde jag kände försvann dom alla utan ett ord till mig när jag satt med min kaffekopp ensam bakom min julstjärna? Anita Sandwall© Höstdikt Sommarlov Vår Nytt år November Distans Tusenskönan vaknar i blomstersäng År efter år Vintern är bäst om våren Trädet Roslagsbanan Morgon Höstglöd

Anita Sandwall © anita.sandwall@telia.com