Hem           Kommittéer            Museer               Föreningsinfo
Vita Huset
MED  HEMBYGDSFÖRENINGEN  PÅ  LÅNGHUNDRALEDEN
Som resultat av Blå Vågen-stipendiet 2008 kunde en del av de erhållna pengarna användas till denna utflykt som ägde rum lördagen d 24 april, allt i enlighet med ett tidigare styrelsebeslut: - ”som en kollektiv uppmuntran för ÖHF:s ungefär 25 mest aktiva funktionärer”.
   Utfärden hade förtjänstfullt arrangerats av Hans Rockberg och inbjudan hade skickats till  ett 70-tal medlemmar, aktiva och tidigare aktiva, och även till några personer inom kommunförvaltningen.
   Turen gick med inhyrd buss från Ekbacken på morgonen i det bästa vårväder. Som huvudguide hade experten på Långhundraleden, Jan Wirstad från “Arbetsgruppen Långhundraleden”, ställt upp. Men även experter som Gunilla Larsson och Gabriele Prenzlau-Enander deltog och bidrog med sina väldokumenterade specialkunskaper.
   Ett utmärkt kompendium hade förberetts av Wirstad och Rockberg till deltagarna, innehållande både kartor och information över de platser vi skulle besöka utefter leden.
   Fem olika upppehåll hade planerats för närmare studier och information. Det var först vid Täljövikens konferensgård, Vada Kyrka, Närtuna kyrka, Husby Långhundra (lunchpaus) med fornborgen Broborg ett par km väster därom och sist Mora stenar. Vägarna som stundtals var smala och slingriga följde Leden så nära som möjligt. Även om nu för det mesta själva Leden bara var ett dike var ändå upplevelsen stor av hur den en gång varit.
   Vid lunchen som serverades i gården Blå Vingen i Husby Långhundra fick vi  en initierad information om Ledens historia på platsen av värdfolkets hembygdsman, Nils Enar Eskhult, aktiv i Arbetsgruppen Långhundraleden sedanmånga år och illustratör i bl.a. boken “Långhundraleden, en seglats i tid och rum” som producerats av gruppen.
   Fornborgen Broborg var resans höjdpunkt i flera avseenden. Den härstammar från 400 – 500 år efter Kr, och under bronsåldern gick vattnet upp till foten av berget. Från toppen kan man se Vallbyåsen som bildades av inlandsisen. Åsen som går tvärs över dalen dämde upp vattnet och det bildades en stor sjö som ingick i ett system av sjöar och åar som förband Östersjön med det inre av Uppland.
   Vid foten av berget kunde vi beundra ett stort och underbart bestånd av blåsippor, men även nyutsprungna vitsippor.
   Efter denna himlastormande upplevelse fortsatte färden till det gravkapelliknande  huset som hyste “Mora stenar” som vi fick upplåst för oss och kunde beskåda. Varför det heter “Mora” stenar undrades, men Mora lär komma från ett gammalt ord för äng/vattenrik mark. På en stor flat sten i närheten valdes här vid Mora ting Sveriges kungar under medeltiden, och från denna plats utgick kungens Eriksgata genom riket. (Mer om Mora stenar kan man läsa på exempelvis Google.)
  Hemfärden gick därefter direkt via E4:an och Vallentuna där vi släppte av Jan Wirstad som fick en välförtjänt applåd och tack för sitt utmärkta guidande.

Hans von Matérn