| En hyllning till Österåkersbon Gustav Vasa |
|
Sveriges nationaldag firades klockan
12 på Storängstorget i Åkersberga centrum. Det
var rätt många människor med, mycket sång
och musik samt högtidstal av Sören Norrby. Han sa bl.a.: Kära vänner! Välkomna hit till Torget och Åkersberga Centrum för att gemensamt fira Sveriges Nationaldag. Vi som hälsar er välkomna är Österåkers kommun, Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening och företagarna i Åkersberga centrum. Jag framför den hälsningen som ordförande i Kommunfullmäktige och som vice ordförande i Hembygdsföreningen. Särskilt välkomna hälsar jag er invandrare som funnit ert nya hemland här i Sverige och er som just har blivit nya svenska medborgare. För den musikaliska inramningen svarar som vanligt Österåkers musikskola, i år genom sin blåsorkester Måndagsbandet, och Bergsättraskolans kör, två härliga exempel på vårt rika kulturliv. På lördag är det musikskolans dag här i centrum så då kan ni komma och njuta av ännu mer ungdomlig spelglädje. I år medverkar också Lions Club i nationaldagsfirandet med utdelning av ungdoms- och kulturstipendier, ett exempel på den betydelse som våra många ideella organisationer i Österåker har. Företagare i centrum bidrar till firandet med bl. a. Österåkers egen nationaldagsbakelse. |
![]() Klicka på bilderna för större format! |
|
Sören Norrby fortsatte: Varför firar vi då vår nationaldag just den 6 juni? Jo det var den dagen år 1523 som Gustav Eriksson från Rydboholm valdes till kung, senare känd som Gustav Vasa. På Rydboholms gård i nuvarande Österåker lärde han sig hur man framgångsrikt sköter en stor lantegendom. Den kunskapen hade han med sig när han byggde upp den nya nationalstaten Sverige, som alltså, så att säga, grundlades i Österåker. Var i Sverige ska man fira nationaldagen alldeles extra om inte i Österåker. När vi ändå tittar i backspegeln. Följ med på en svindlande snabbtur genom bygdens historia. Vi klättrar upp på högsta berget i Österskär, där vattentornet nu står, en klippa i havet på stenålder. Vi ser ut över Trälhavet, sluter ögonen och drömmer oss tillbaka i tiden. Man kan inte utesluta att det var så här. Först till vikingatiden. För din inre syn ser du nu några vikingaskepp som österifrån styr mot land borta vid det som nu är Brevik, mot Trälhavn. Handelsresan i Österled, eller härjningståget, har varit givande. Ombord finns en grupp slavar eller trälar, därav namnet på hamnen och senare överfört på fjärden, Trälhavet. Trälarna säljs vidare inåt land, kanske ända till Uppsala, dit man då kunde ta sig med båt längs det vi nu kallar för Långhundraleden. Bygdens pulsåder som ledde till hjärtat i svearnas rike. Nu är Åkers kanal den sista farbara delen av den leden hos oss, en betydelsefull del av vårt kulturarv, pulsådern har blivit en hjärteangelägenhet för oss som bor här. Nästa återblick går till år 1520. Vi ser den danska flottan som söker sig in mot Stockholm för att ta över herraväldet. Men vem är det som för befälet på det danska flaggskeppet? Det är ju amiralen Sören Norby, min namne, som ska hålla skärgården ren från svenska fiender. Han lyckades dock varken med att hålla skärgården ren eller få fotfäste i Österåker. När han och den danske kungen Kristian Tyrann hade intagit Stockholm så inbjöds de besegrade svenskarnas ledare till en fest som kom att avslutas med Stockholms blodbad. Lyckligtvis kom en österåkersbo, Gustaf Eriksson från Rydboholm, vars far halshöggs vid blodbadet, att så småningom befria Stockholm och bli Sveriges konung, ihågkommen som Gustav Vasa. Vi stannar vår resa i tiden år 1903. En grupp piggskutor av den välseglande typ som kallas för sandkil seglar ikapp ute på Trälhavet. En ligger i täten, vacker, välskött, med skicklig besättning och last av sand och ved för Stockholms utveckling och försörjning. Vad står det i den granna toppvimpeln? Alcea! Det är ju förebilden för Österåkers kommunvapen som seglar därute. Precis som kommunen; i täten, vacker, välskött, med skicklig besättning och stor betydelse för Stockholms utveckling. |
Klicka på bilderna för större format! |