På Täljövikens konferensgård ägnades onsdagen 22 mars åt ett intressant seminarium kring möjligheter för jordbruk i våra tätorters närhet.
Hembygdsföreningen och Naturskyddsföreningen i Österåker hade tillsammans med LRF inbjudit tre talare att beskriva detta ämne utifrån sina respektive perspektiv.
Ylva Othzén från Länsstyrelsen inledde med en genomgång av hur kulturlandskapet vuxit fram i vår landsända. Hon beskrev på ett levande sätt hur bosättningar, gårdar och byar vuxit fram, hur olika orts- och gårdsnamn och kulturella företeelser hänger samman med olika tider. Hon talade vidare om hur man skall se på bevarandet av olika miljöer, och kom då bl.a. in på hur hon var med att skapa länets enda kulturreservat, Brottö. I det fallet hade man, som det först tycks, märkligt nog bestämt sig för att bevara en inte speciellt hotad eller unik miljö – utan en mer vanlig men typisk miljö för skärgården.
Mats Jos från LRF talade kring förutsättningarna för dagens jordbruk, och visade upp statistik som väl belyste utvecklingen av jordbruket i Österåker. Det utvecklas alltmer åt odlande av ett fåtal grödor, samtidigt som djurhållningen mer och mer handlar om ridhästar. Antalet kor, får och höns har minskat mycket starkt.
Lars Heins från Huddinge kommun presenterade en häpnadsväckande stark satsning på jordbruket där. Man har en mycket medveten strategi för att bevara det levande jordbruket, även med bokap, nära bebyggelseområdena för att människorna i tätorten skall få uppleva naturen och det historiska landskapet.
Alla tre talarna var mycket överens om att det avgörande för att man skall kunna upprätthålla det öppna landskapet och den biologiska mångfalden, är att det finns bönder som sköter det. I Huddinge kommun finns en total inventering som beskriver varenda gård.
I den avslutande diskussionen
restes bl.a. önskemålet att Österåkers
kommun tar ett fastare grepp och jord- och skogsbruk i kommunen
genom att upprätta en särskild handlingsplan som beskriver
vad man vill ska leva vidare, och därigenom bevara det öppna
kulturlandskapet till våra efterlevande i området.
Hans Rockberg
