Vi blev mottagna av enhetschefen för museets samlingar, Mikael Jacobsson, som bor i Skärgårdsstad. Han hälsade välkommen och berättade lite innan våra guider Astrid Wexell och Ronnie Carlsson tog över och ledde oss ner i samlingarna. Astrid Wexell är järnåldersexpert, pensionerad från SHM och medlem i AL(Arbetsgruppen Långhundraleden) och Ronnie Carlsson är museets medeltidsexpert.
Det blev först en titt i utställningssalen för kyrklig konst där vi besåg en stor unik altartavla som en gång tillhört Österåkers kyrka. Det praktfulla altarskåpet (se bild) beställdes ursprungligen till Storkyrkan i Stockholm. Det tillverkades i Lübeck 1468 men såldes redan före mitten av 1600-talet vidare till församlingen i Österåker. Gudrun Vällfors förmodar att det beställdes till Storkyrkan av ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna (d.1467), som 1445 var rektor för universitetet i Leipzig och hade kontakter i Lübeck. Han blev ärkebiskop i Uppsala 1448 och innehade därigenom Biskopstuna, krigade mot och avsatte kung Karl Knutsson, blev själv riksföreståndare och inkallade unionskungen Kristian I. Han kunde kosta på Storkyrkan det imponerande altarskåpet. När det efter reformationen var mindre lämpligt i protestantismens högborg köptes det till Österåkers kyrka, troligen av riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstierna (1587-1640) eller hans änka Brita Kurck, som hade Smedby och Margretelund och restaurerade kyrkan. Som bror till Axel hade Gabriel de rätta kontakterna för att göra ett sådant inköp.
Efter denna titt gick vi ner till museets samlingar i källaren där vi blev visade andra fynd som gjorts i vår kommun. Där finns bl a en stor samling stenålderskeramik från Lappdal, armborstpilar, dekorerat glas och en fingerborg(!) från Tunaborgen. Från Sjökarby, där manskapet till krigskeppen bodde, fanns pilspets, blykula och många båtnitar från järnåldern. När Tråsättraskolan byggdes hittades spikar och lerkärl från gravar men också ett vackert bronshänge i form av en öppen blomma. Det tyckte alla skulle kunna bli förebild för ett Österåkerssmycke! Men den främsta skatten var de massiva guldarmringar, som någon mäktig hövding ägt i Sillinge på Ljusterö på 1020-talet.. En mycket nöjd grupp återvände hem med en rik skörd av unik fotografisk dokumentation.
Hans von Matérn
