Klicka för större bilder!
Torsdagen den 10 november genomfördes på Runöskolan
ett seminarium på temat extremt väder - hur blir vårt
väder i framtiden och vilka konsekvenser får detta?
Österåkers Hembygds- och Fornminnesförening (ÖHF),
Naturskyddsföreningen Österåker (NFÖ), Runö
folkhögskola och Studiefrämjandet i Stockholms län
stod som arrangörer. Hans Rockberg (ÖHF) hade tagit
initiativ till seminariet, som samlade ca 70 deltagare. Två
anföranden hölls. Bert Bolin, professor emeritus, Österåkersbo
och världskändis i sin egenskap av att i ett drygt
decennium ha varit ordförande i Förenta Nationernas
klimatpanel, redovisade först klimatforskningens senaste
rön och förväntade effekter på kommande
väder i vårt närområde. I det andra föredraget
presenterade Inez Uusmann, generaldirektör för Boverket,
nyheter inför kommunernas framtida planeringsarbete.
Seminariet leddes av Runöskolans rektor Tage Johansson som
hälsade välkommen och uttryckte sin glädje över
att få hysa ett så viktigt seminarium i skolans lokaler.
Sören Norrby inledde med att poängtera bl.a. att behovet
av exploatering i närtid måste avvägas mot framtida
generationers rätt till goda levnadsbetingelser i olika
avseenden, inte minst när det gäller natur- och kulturvärden.
Han var övertygad om att kommunerna i sin planering i ökad
omfattning måste beakta klimatfrågorna.
Bert Bolin gav vetenskapsmannens
syn
och hävdade inledningsvis att klimatutvecklingen får
betydelse på alla nivåer - globalt, nationellt, regionalt
och också i kommunerna. Han sa att forskarna är överens
om att mänskliga aktiviteter medverkar till att jordens
medeltemperatur successivt höjs. Däremot är man
inte överens om storleken eller effekten av denna påverkan.
Bolin framhöll vidare inledningsvis att en klimatförändring
inte enbart ger elände. Den kan också ha positiva
effekter.
Jorden blir varmare
Bert Bolin visade med en serie bilder jordens temperaturutveckling
historiskt och i ett framtidsperspektiv. Han nämnde att
medeltemperaturen under den senaste istiden var ca 4 grader lägre
än dagens genomsnitt och att prognoserna för de närmaste
100 åren pekar på en temperaturhöjning på
mellan 2 och 6,5 grader, beroende på olika beräkningsgrunder.
Temperaturhöjning sker allt snabbare. 1988 var det varmaste
året hittills och 2005 ser ut att bli än varmare.
Bolin konstaterade att norra halvklotet kommer att påverkas
mest. Isarna smälter, dock relativt långsamt - några
meter per år vid en förhöjning på 3-4 grader.
På grund av att nederbörden fördelas annorlunda
över jordytan än i dag kommer
tillgången på vatten att påverkas. Polarområdena
och våra fjäll kommer t.ex. att få mer nederbörd
medan tropikerna får allt torrare klimat. Medelhavsområdet
kommer att bli mer regnfattigt och 4-5 grader varmare. I Sverige
kommer nederbörden att öka och också bli jämnare
fördelad över året. Om 100 år har vi kanske
ingen snö och inga isar i Stockholmsområdet vintertid.
Bolin poängterade emellertid att det råder osäkerhet
om effekterna av den förväntade temperaturhöjningen.
Det har alltid funnits extremt
väder
Bolin var noga med att påpeka att det alltid har funnits
extremt väder.. Ofta är det ett antal samverkande faktorer
som bidrar till slutresultatet. I och för sig tenderar antalet
tropiska orkaner att öka i antal och styrka men det var
inte detta förhållande som ledde till den svåra
översvämningssituationen i New Orleans nyligen. Det
var i stället tidigare mänskliga åtgärder
i form av muddring i Mississippideltat och ökat vattenuttag.
Likaså berodde de ödesdigra effekterna av stormen
Gudrun hos oss på att den drog fram då det inte fanns
någon tjäle i marken som kunde binda rötterna.
En viktig slutsats är därför att man systematiskt
bör kartlägga olika riksfaktorer och hur de kan tänkas
påverka varandra.
Slutsatser för vår
del
Det finns också faktorer som motverkar växthuseffekten,
t.ex. kraftigt dis över vissa länder som bl.a. Kina
och som minskar värmeinstrålningen från solen.
Kan vi då vidta åtgärder i syfte att hejda klimatförändringen?
Bolin svar var ett entydigt ja! De två viktigaste åtgärderna
är att minska utsläppen och förbättra energihushållningen.
Bolin ansåg att den förväntade klimatutvecklingen
för Sveriges del inte är särskilt hotande. Därmed
inte sagt att vi kan negligera den. När det gäller
risken för översvämning är Kristianstadsområdet
värst utsatt tillsammans med vissa älv- och ådalar.
Avrinningen från vissa sjöar kan också skapa
problem, liksom att vi hårdgör allt mer mark. Han
var inte särskilt oroad för att en höjning av
havsnivån skall skapa några större problem längs
Svealandskusten. En höjning av medelvattennivån som
följd av klimatförändringen motverkas dessutom
i det området av den pågående landhöjningen
på ca 50 cm på 100 år. Däremot är
Östersjön mycket utsatt för annan mänsklig
påverkan, där övergödningen är det
största problemet. En höjning av vattentemperaturen
påverkar nämligen de biologiska processerna, t.ex.
i form av ökad algblomning.
Bolin menade att vi för egen del har hunnit långt
när det gäller att minska de framtida utsläppen
av koldioxid. Världen i övrigt har däremot en
lång väg kvar. Exempelvis framställs i USA ca
70% av elen i kolkraftverk. Vidare står vi om 10-20 år
inför ett jättelikt infrastrukturproblem till följd
av minskande oljetillgångar. Denna konsekvens ansåg
han vara viktigare för Sverige än hotet från
extremt väder. Energin kommer inte att bli billigare!
Bolins sammanfattande slutsats
var att vi i Sverige inte är särskilt hotade av den
pågående klimatförändringen men att vi
måste vara utomordentligt vaksamma på samspelet mellan
olika faktorer som kan samverka med klimatförändringen
och på så vis leda till stora negativa konsekvenser.
Inez Uusmann gav ämbetsmannens
syn
Nästa talare, Ines Uusmann konstaterade bl a att det nu
gått mode i att bygga nära vattnet, vilket skapar
problem. Vad görs då på myndighetsnivå
för att inte utvecklingen skall gå åt fel håll?
Hon beskrev de verktyg som kan utnyttjas i form av lagstiftning,
främst Plan- och Bygglagen och Miljöbalken, och tilldelning
av pengar. Subventioner eller andra former av bidrag är
t.ex. mycket styrande för riktat bostadsbyggande och för
ändrad energianvändning. Information och kunskapsspridande
är viktiga uppgifter. Hon betonade samtidigt att makten
finns hos kommunerna. De har planmonopol och också ansvaret
för tillsynen.
Hon berörde också energifrågorna och nämnde
att vi för närvarande använder 40 % av vår
energi till transporter och lika mycket till lokaluppvärmning.
Vi har i många år fokuserat vårt intresse till
hur vi skall kunna skapa energi. Det är nu dags att se till
möjligheterna att effektivisera energianvändningen.
Regeringsuppdrag om effekterna
av klimatförändringen
Sedan 1986 har det funnits ett krav på riskanalys i samband
med kommunernas planering. Boverket har tittat på hur olika
länsstyrelser och kommuner, främst i Bergslagen, har
bedömt risker och tagit hänsyn till dem i sin översiktsplanering.
Det visade sig att riskfrågorna är svåra att
ta till sig och därför lätt glöms bort. Detta
gäller även om katastrofer faktiskt har inträffat
i området.
Regeringen har i juni i år gett landshövding Bengt
Holgersson i uppdrag att kartlägga det svenska samhällets
sårbarhet för globala klimatförändringar
och de regionala och lokala konsekvenserna av dessa. Stigande
nivåer i världshaven och därmed i Östersjön
ingår i utredningsuppdraget. Han skall föreslå
åtgärder som minskar samhällets sårbarhet
för både successiva klimatförändringar och
enstaka extrema väderhändelser. I juni 2006 skall han
lämna en delredovisning som berör konsekvenserna av
stora översvämningar. Det ska slutredovisas i oktober
2007.
Avslutande frågor
Gruppvis diskuterade sedan seminariedeltagarna vad som anförts
och ställde sedan frågor till föredragshållarna.
I svaren betonades bl.a.:
Väderkatastrofer är slumpmässiga och går
därför inte att förutse. Det är därför
nödvändigt att göra riskbedömningar.
Kommunen kan inte ställas till ansvar för skador på
en fastighet till följd av vädret. Fastighetsägaren
är ansvarig.
Det finns ordentliga målkonflikter mellan exploatörs-
och bevarandeintressen.
Även om vi här kanske drabbas relativt lindrigt av
klimatförändringen så kan vi inte isolera oss
från de globala problemen. Alltså måste vi
minska vår energiförbrukning, minska koldioxidutsläppen
samt i handling visa solidaritet med andra länder.
Seminariedeltagarna, inklusive initiativtagaren Hans Rockberg, lämnade Runöskolan nöjda efter en mycket intressant och givande eftermiddag.