En känd Österåkersprofil, Sture Jansson, avled den 20 augusti, några dagar innan han skulle ha fyllt 91 år.
Sture var hedersledamot i Österåkers hembygdsförening. Han satt i styrelsen under många år, skrev protokoll, jagade runt i Åkersberga och värvade medlemmar, var med och flyttade ”Vita huset” till Ekbacken, renoverade soldattorp, hjälpte till vid fester, skötte föreningens bildarkiv tillsammans med brodern Torsten, försåg arkivet med massor av bilder av gammalt och nytt i vår kommun… Kort sagt Sture var med överallt där ÖHF hade något på gång.
Sture föddes i Brottby i augusti 1914. Då han var fem år gammal flyttade hans familj till Åkersberga. Fadern övertog då en diversehandel vid järnvägsstationen, senare känd som ”Janssons affär”. Efter skolgången började Sture liksom hans syskon arbeta i firman, som också drev Tuna handel, Stenhagens handel och Trevehallen.
När IFK Österåker bildades 1928 var Sture med bland entusiasterna. Klubben kallades också ”IFK Jansson”, eftersom de fem drivande krafterna hette Jansson – Sture, hans bröder Torsten och Tage samt Arne och Tage Jansson i Tråsättra. I början var det mest fotboll. Laget samlades på något gärde som för tillfället låg i träda. Man spelade mot lag från Brottby och Täby. 1932 kom man i gång med seriespel, och då utsträcktes resorna ända till Vallentuna och Upplands Väsby. Så småningom började IFK Österåker att också spela bandy. Matcherna gick på sjöis. Lilllträsket i Täljö frös till tidigast.
Sture tillhörde också IFK:s löpargäng. Man använde landsvägen som tävlingsbana. Hundrametersloppet gick från Berga gård till järnvägsstationen.
1936 var det riksmästerskap i orientering vid Ruggsätra. ”Vi var där några stycken och såg hur man bar sig åt, sen cyklade vi hem och köpte kompass och karta”, har Sture berättat. Två år senare gjorde nybörjarna från Österåker sensation på DM i budkavle, där laget placerade sig på femtonde plats bland 170 lag.
Sista åren bodde Sture
på Solhälla, där han trivdes. Syskonen gick bort
före honom, många vänner och kamrater likaså.
Själv drabbades han av cancer. Men Sture förblev densamme.
Glad, skämtsam, humoristisk. Vi i Hembygdsföreningen
kommer att sakna honom länge.
BEGRAVNINGEN
Sture begravdes den 9 september i Österåkers kyrka,
i närvaro av ett fyrtiotal personer, släktingar och
vänner. Det blev en ljus och fin högtid. Jordfästningen
inleddes med vacker orgelmusik, ”Så skimrande var
aldrig havet”, spelad av Kristina Ohlsén-Runolf.
Man sjöng psalmerna ”Blott en dag ett ögonblick
i sänder”, ”Lär mig du skog att vissna glad”
och ”Härlig är jorden”. I griftetalet påminde
komminister Monica T. Sivberg om Stures goda humör och hjälpsamhet,
om hur människor i hans omgivning känt sig uppiggade
och uppmuntrade av honom – han som var ”en bygdens
son”. Som avslutning spelades ”Tröstevisa”
av Benny Andersson. Vid en efterföljande minnesstund i prästgården
hyllades Sture av anhöriga och vänner. Sören Norrby
framförde Hembygdsföreningens tack för hans många
insatser.
OLLE LÖFGREN
BILDER:
Överst: Sture Jansson, längst till höger, tillsammans
med kamrater som flyttade prästgården ”Vita huset”
från kyrkan till Ekbacken.
Mitten: Sture Jansson, till vänster, som ung expedit i Tuna
handel. Den affären är för länge sedan nedlagd.
Nederst: Sture Jansson, aktiv också i festkommittén.
