Bryggeriet producerade en dryck som kallades Lagradt Pilsenersvagdricka. År 1910-11 gick det åt 19.400 kilo malt, 267 kilo humle och 1.020 kilo sirup till svagdrickstillverkningen. Åkersberga ångbryggeri var det åttonde av sexton bryggerier i storlek inom Stockholms län, vad det gällde produktion av svagdricka de åren.
Att bryggeriet lades ner kan ha berott på råvarubrist under senare delen av första världskriget. Restriktioner gjorde det svårt vid den tiden att hålla i gång bryggerier. Flera andra bryggerier lades också ned. Bryggaren den sista tiden hette Josef Berggren.
Faktauppgifterna här ovan kommer från Lars-Erik Gustafsson, Stockholm, som har bryggerihistoria som hobby. Torsten Jansson, veteran i vår egen hembygdsförening, tillägger att Josef Berggren fortsatte sälja pilsner och läskedrycker i bryggerihuset efter 1919. Bryggeriet blev då ”nederlag”, som det hette. Man sålde andra bryggeriers produkter.
Längre fram i tiden inköptes bryggeriet av schlagersångaren Ernst Rolf som tänkte starta tillverkning av grammofonskivor i huset. Men det projektet sprack av någon anledning. I stället blev bryggeriet reseeffektfabrik. Där tillverkades bl.a. s.k. läkarväskor, portföljer och Unica-boxar, sådana som man förr i tiden bar matlådan i. Firman hette Melin & Söners Reseeffektfabrik.
Efter andra världskriget hyrdes delar av bryggeriet ut till andra företag. En tid var det kex- och chokladfabrik i f.d. bryggeriet. Senare övertogs byggnaden AB Calux som tillverkade och sålde kylskåp och andra elektriska saker.
Olle Löfgren
