- Det finns tecken på rester av en underjordisk gång mellan Tunaborgen och källaren på den gamla mangårdsbyggnaden norr om Parneviks, det hus som på medeltiden var ärkebiskopsgård. En cirka 200 meter lång gång skulle det i så fall vara. Folk har vittnat om misstänkta fynd när man grävt i området för många år sedan.
- Med hjälp av en s.k. magnetometer kan man se om det finns något nere i marken. Gamla valv- och stenmursrester t. ex. Sedan kanske man kan böja gräva…
- Man har vidare funnit mycket gamla pålar i strandkanten av Tunaviken, utanför f.d. biskopsgården. Dessa pålar vill fornminneskommitte’n och Arbetsgruppen Långhundraleden undersöka ”dendrokronologiskt” för att få klarlagt hur gamla pålarna är, och om de skulle kunna vara rester av en forntida pålpalissad eller kajanläggning. En dendrokronologisk undersökning innebär en tidsdatering av trä. Det är en enklare och mindre kostsam metod än den klassiska kol-14-metoden.
Bilden nedan är tagen vid en dendrokronologisk undersökning av gamla vrakdelar som hittats i Garnsviken, där Långhundraleden gick fram en gång i tiden. ”Strand-arkeologen” Andreas Olsson söker spår efter vikingatidens och medeltidens fartyg. Nyligen fann han rester i Garnsviken av ett skepp, som man hoppas vara från vikingatiden.
Drivande kraft i de här undersökningarna är Gudrun Vällfors, en av våra hembygdsforskare i ÖHF. Gudrun är med i Arbetsgruppen Långhundraleden och har skrivit boken ”Tre kungar på Trälhavet”.
|
||
|
|
