 |
 |
 |
| Klicka på bilderna för större format! |
Gamla tiders redskap visas
i stall från 1850-talet
Det började med att hembygdsföreningen
fick överta en massa gamla jordbruksredskap från Lilla
Västanberg, en lantgård i närheten av Dyvik.
Resebyrådirektören Göran Linder blev entusiastisk
och ville ordna ett jordbruksmuseum. Linder var med i ÖHF-styrelsen
på den tiden. Han fick med sig lant- brukare Stig Larsson
på Margre- telund som tog hand om grejerna och lät
dem få stå hemma hos sig medan Göran raggade
upp en lämplig museibyggnad. Så småningom fick
man kommunen att upplåta det gamla kuskstallet vid Smedby
gård till museum. Stallet var från 1850-talet och
behövde renoveras.
Karl Erik Hultgren och Robert Bergström kom in i bilden
också, och därutöver RLF, Lastbils- centralen,
byggfirman John Mattsson m.fl. Gubbarna tvättade hela byggnaden
invändigt, målade och donade. Ett trägolv med
tjocka lager av spillolja revs upp. Mängder av makadam hämtades
från Hakungekrossen (Lastbilscentralen bjöd), Ingvar
Jakobsson fixade elbelysning, lysrören kom från gamla
ICA. Sture och Torsten Jansson var också med och hjälpte
till.
FRÅN BONNAUKTIONER
Jordbruksredskapen från Lilla Västanberg ställdes
upp i det f.d. kuskstallet. Plus grejer som man fick från
andra håll också, från Knaborg, Margretelund,
Undal, Hjälmsätra, Åkerstorp, Brevik, Gunboda,
Wira och andra platser med anor i kommunen. Många saker
kom från Hjälmsätra, där lantbrukare Arne
Nilsson hade samlat på sig mängder. Nilsson var känd
för att åka på varenda bonnauktion i bygden
och ropa in så mycket han kunde..
Många gamla redskap som stod och rostade ute i bygderna
är nu tillvaratagna, restaurerade och uppställda i
det gamla kuskstallet. Renoveringen tog två år, men
i maj 1988 var museet klart för invigning. Efter hand kom
nya saker, och i dag är museet smockfullt, på båda
våningarna.
Vid invigningen fick museet en penninggåva från
RLF. Det här var ett initiativ som bönderna i bygden
gillade. Nu kunde man visa folk hur det var förr, före
den stora strukturomvandlingen och
mekaniseringen på senare tid. I århund- raden har
Österåkers befolkning huvudsakligen levt på
jordbruk och boskapsskötsel. I dag är många lantbruk
nedlagda, sammanslagna till större enheter, bebyggda med
villor eller omvandlade till golfbanor. Där jordbruk ännu
bedrivs ser man vidunder till skördetröskor i stället
för gamla enkla redskap.
ÅKTUR MED HÄST
OCH VAGN
Under åren som gått sedan invigningen har museet
varit öppet och haft visningar varje sommar. Till en början
kom mycket folk, och man höll öppet varje söndag.
Vid starten i maj kunde besökarna bekanta sig med hästar,
får getter och grisar som "inkallats" till museet.
Man kunde få åka häst och vagn eller rida på
ponnyhäst. Efter hand minskade antalet besökare, och
jordbruksmuseet visas numera bara en dag i månaden sommartid
Olle Löfgren